Måste säga att man (läs: jag) är dum när man aldrig lär sig alltså! I nästan 11 år har jag brottats med ME men än idag tror jag att jag kan göra saker när jag äntligen en dag kan stå upp! Jag borde ha vetat att det är för tidigt att göra något så här tätt in på resan till Mjölby och tillbaka. Det är en vecka sen jag kom hem och vet ju ar erfarenhet att det tar veckor till månader att återhämta mig från en resa. 

Full av iver och längtan efter solen och värmen tog jag med mig en filt och vatten o la mig på gräsmattan utanför här och gav psoriasisutslagen en omgång, tänkte jag. 

På kvällen grillade Stefan och hans mamma och hon hade gjort iordning sallad och god vitlökssås till köttet.

Det enda lilla som jag bidrog med var att sitta till bords och kasta boll med Diza. Redan där började få huvudvärk från hell vilket borde ha varit varningssignal nog för mig med "Gå hem o lägg dig!" Men givetvis (??) pushade jag mig själv för att orka sitta ute ca 1,5t och äta och vara lite social.

Jag var helt utslagen när jag kom hem och nästintill ramlade ihop på sängen och med erfarenhet vet jag ju att då har jag ännu svårare att få ro i kroppen då värken är enorm och att det blir ännu svårare att sova. Kroppen är i lågor och hjärnan kokar och susar ~ hur ska man kunna somna mitt i ett (fysiskt) inbördeskrig?

Utöver det väcker Diza mig två gånger under natten för att gå ut och givetvis, när mattes hjärta behöver gå ut måste hon ju få gå ut. Men det resulterade också till att jag har sovit kanske 1- 1 1/2 t inatt och inte många sekunder mer än det. 

Har ju givetvis kompenserat det idag med att sova från och till hela dagen men då har jag ju inget val heller för jag klarar inte en sekund att hålla mig uppe på benen alltså utan nu är kraschen ännu värre!!!

Värken är enorm i hela kroppen och känns som benen spränger inifrån så jag ökade magnesium dosen nyss, kanske ger det lite ro till restlesslegsen iaf.

Värsta är ändå denna utmattande och fullkomligt dränerande trötthet i hjärnan och kroppens alla muskler som är fulla av mjölksyra! Det är som om någon sprutat in mjölksyran in i muskler så ingenting fungerar och finns ingen ork till något övhtaget! Inte ens till att äta!

Inte är jag så vis som jag gärna tror när jag faller i samma grop gång på gång eller så har jag en enorm längtan tillbaka till livet och GÖRA SAKER utan STRAFF!!!! TACK!   GE MIG LIVET ÅTER!