Denna nationaldag firas i lugn o ro hemma av mig, - som vanligt. Jag försöker få nog med krafter att eventuellt gå en sväng till Ica, ca 50m bort. Har haft den planen hela veckan men inte lyckats få tillräckligt med krafter att göra det hittills. 

 

Det slog mig att det är midsommar om ca två veckor och man hör och läser hit och dit hur folk ska fira sin midsommar. Min ex särbo ska på sin brors bröllop exempelvis vilket blir en fin upplevelse för honom, vilket jag är hjärtligt glad över 😊

 

Jag själv har inga planer. Även om jag inte kan göra så mycket och min ork är mycket begränsad skulle det vara trevligt att bli bjuden, eller medbjuden, på något firande. Att äta en bit mat och sedan lägga sig för att vila, kan ge nog så mycket för en som redan lever i ensamhet och är 'fången' inom hemmets fyra väggar. Dessutom kommer jag ingenstans för de gånger jag blivit bjuden så har min ex särbo skjutsat mig och hämtat mig, då jag inte klarar av att både köra bil längre sträckor och sitta upprät och vara social efter det. Så för att komma någonstans har jag fått förlita mig på honom, som faktiskt ställt upp för mig även alla dessa år efter vår separation - i vått och torrt. Det finns få jordänglar men de finns ☺

 

Är man svårt sjuk och dessutom singel kvinna så haglar inte inbjudningar precis. Högtidsdagar brukar firas i hemmets lugna vrå, nyår, midsommar m.m. 

När jag nu dessutom valt, sedan över ett halv år tillbaka vara och förbli singel så får man ju känna av denna ensamhet i ben och märg. På gott och ont alltså. 

 

Det var lite av dagens funderingar från min soffa nånstans i mellansverige 😉

 

Ha en fin nationaldag idag alla firare! Jag ligger på spikkudden och försöker lindra nackvärken med efterföljande migränkännigar ett tag till ☺